Hasardspel har funnits sedan långt tillbaka i historien som ett sätt fördriva tiden, men även för att fylla livet med lite spänning. Förutsättningen för hasardspel är att det finns något att spela om. Det kan vara pengar men tidigare i historien var det värdeföremål eller till och med husdjur och slavar. Man har hittat texter om, och bilder på, hasardspel på lertavlor från Babylon och på papyrusrullar i från Egypten. Även i bibeln nämns lottkastning som ett sätt att göra upp vid konflikter.
Antagligen uppstod hasardspelet som ett sätt att spå i framtiden. Man kastade olika föremål, det kunde vara stenar eller pinnar, sedan var det dags att tolka vad utfallet betydde. Hasardspelet användes för att förstå hur högre makter påverkade och styrde det dagliga livet. Vi kan nog konstatera att det i början inte handlade om att spela om pengar eller andra värdeföremål utan mer för att ta reda på vad som väntade i framtiden, vad ödet hade i beredskap eller vad de högra makterna ville visa.
Under 1500-talet växer kunskapen om slumpen fram mer allmänt. Det var fortfarande svårt att tro att saker kunde ske utan att någon högre makt hade sitt finger med i spelet, det var till och med hädiskt. Ända fram till en bit in på 1800-talet kunde man tillämpa olika slumpfaktorer för att döma brottslingar. Man ansåg då att det inte var slumpen som avgjorde utan en högre gudomlig makt.
När det första casinot öppnade vet väl ingen exakt men i Kina 500 år f. Kr. fanns det spelhus där man spelade en form av Keno och brädspel. Även i antikens Rom samlades man och spelade om pengar. I 1200-talets Italien kunde man spela med statens goda minne och man betalade också skatt på sitt spelande. För övrigt är ordet casino italienska och betyder litet hus.
Under 1600-talet öppnades de första egentliga casinona som vi känner dem idag, bland annat i Vichy i Frankrike. Senare växer det upp kasinon lite överallt i Europa, särskilt i Tyskland, Belgien och England. Hasardspel blir ett överklassnöje. Det var de som hade mycket pengar som hade råd att ägna sig åt hasardspel.
Vi vet genom olika gravfynd att vikingarna spelade hasardspel. Arkeologer har funnit både mynt och tärningar i vikingagravar. En intressant händelse med inslag av hasardspel sker 1019 då den svenske kungen Olaf Skötkonung kastar tärning med den norske kungen Olav Haraldson om äganderätten till Hisingen. Den svenske kungen vann. Man kan undra över hur de lät slumpen avgöra, men de uppfattade det inte som slumpen utan att det var högre makter som styrde tärningarna.
På 1300-talet skrevs det in i Magnus Erikssons Stadslag att minderåriga inte fick spela om pengar, att spel inte var tillåtet efter klockan nio på kvällen samt reglerade man insatsernas storlek. Anledningen var att intresset för spel hade blivit lite väl stort och kungen kände sig tvingad att reglera spelandet. Det sker samma utveckling i Sverige som i det övriga Europa under 1700-talet och spelhus växer upp vid några kurorter som Medevi, Loka och Ronneby. Det är återigen främst överklassen som ägnar sig åt spelandet här.